1900 – året då boken dog

Man kan skylla skolans kris (om man nu accepterar antagandet att skolan krisar) på socialdemokratisk flumskola, på kommunaliseringen, på mobilerna och allt vad man vill. Men man kan också se det som en process som pågått i drygt ett sekel och som först nu har nått en nivå som gör att situationen börjar närma sig det ohållbara. Och om orsaken står att finna i en sekellång process kan heller inte lösningen utgöras av någon quick fix (katederundervisning, förstatligande, mobilförbud …). Den måste vara mer genomgripande än så. Medieteoretiker som Marshall McLuhan och Friedrich Kittler kan möjligen ge en bakgrund till hur vi har hamnat där vi är idag. Men det kräver en historisk tillbakablick.

Det tidiga 1800-talet utgjorde, skriver Kittler, ett nätverk, ett informationssystem baserat på skriften och dess praktiker (alfabetisering, engelsk skrivstil, hermeneutisk ordbehandling). Tidigare hade skriften varit knuten till lärosätena och kyrkan men blir från slutet av 1700-talet mediet för en sekulariserad subjektivitet – boken utgör en ”private point of view” och skapar en grund för en utvecklad individualism. Funktioner i detta nätverk var diktare, filosofer och … mödrar. Det är inte ny teknik som Mother_reading_to_child_1850förändrar skriftens funktion utan snarare nya umgängesformer med den gamla medietekniken, inte minst inom pedagogiken. Där barnen tidigare hade behövt nöta in alfabetet genom betydelselösa ramsor utvecklades nu istället en ljudningsteknik som skapade en större förståelse för kopplingen mellan tecknen på pappret och orden som kommer ur munnen. Dessa övningar utfördes inte sällan i hemmet, vilket förklarar mödrarnas betydelse för att skriften kommer att förknippas med socialisering snarare än, som tidigare, ett abstrakt, externt medium. Skriften har plötsligt blivit var mans (och i viss mån kvinnas) egendom, bokstaven har blivit ljud, ordet har blivit kropp.

Nu får också litteraturen sin plats i nätverket: den garanterar systemets självreproduktion genom att alla unga män som alfabetiserats och utvecklats till skrivande tjänstemän samtidigt är potentiella poeter – bakom varje dikt ligger en vaggvisa, ett nursery rhyme, barnets första kontakt med litteraturen. Kvinnorna i sin tur växer upp till läsarinnor. Här knyts män och kvinnor, författare och läsare, stat och individ samman genom en litterariserad begärsstruktur. Boken blir ett sätt för kulturen att hantera seriella dataflöden och diktningens uppgift blir att ansluta människor till det rådande systemet. En infrastruktur uppstår samtidigt med det överordnade syftet att administrera och reproducera denna funktion: skolor, universitet, bokförlag och kultursidor. Dessa institutioner – som samtliga genomgår en mer eller mindre allvarlig kris idag – fick sin nuvarande form huvudsakligen under 1800-talet och dess funktion var en konsekvens av ett samhälle som hade boken som primat.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Runt sekelskiftet 1900 leder ett antal uppfinningar till att dataflödet – som tidigare administrerats av boken – nu kommer att separeras. Ljud, bild och text är inte längre en enhet. Boken som tidigare tillhandahöll både berättelse, ljud (högläsning) och bild (föreställningsförmågan) ersätts av grammofonskivan, biografprojektorn och skrivmaskinen. Vaxrullar och shellackskivornas naturtrogna återgivning av rösten gör att läsarinnorna tystnar, läsningen blir stum. Det inre ögats hallucinatoriska scener ersätts av filmens rörliga bilder. Vad som återstår är en stum text, kännetecknad av skrivmaskinens standardiserade typer, en text som nu blir synlig som just text och som förlorar sin litteraritet – skriftproduktionen blir huvudsakligen en mekanisk, byråkratisk prosa nedknackad av kadrer av maskinskrivande sekreterare. Diktningens centrala position går förlorad och det uppstår istället en självmedveten elitlitteratur – modernismen – och 1800-talets litteratur reproduceras fortsättningsvis endast som underhållning.

Samtidigt som den föreställande konsten tappar i exklusivitet och blir till hötorgskonst när kameran uppfinns, förvandlas Robinson Crusoe, Onkel Tom’s stuga, Oliver Twist och Jules Vernes romaner till barn- och ungdomslitteratur. Mary Shelleys Frankenstein lästes 1816 som en “philosophical novel” om vetenskapens roll för den moderna människan, om livets gåta och om människans rätt att skapa och förgöra liv. När den drygt 100 år senare filmatiserades i Hollywood hade den blivit en skräckhistoria där Boris Karloff med muttrar i halsen stapplar omkring och har ihjäl folk. 1900-talet kunde inte läsa en 1800-talsroman annat än som billig underhållning. Endast den modernistiska litteraturen gick att ta på allvar, och den var i princip ofilmbar. Följaktligen ägnar sig fortfarande dagens underhållningskultur, huvudsakligen deckare, åt att reproducera 1800-talets litterära former om och om igen medan författare med litterära ambitioner omöjligen kan tillåta sig att berätta en vanlig simpel historia. Walter J. Ong:

“Under de senaste årtiondena, då den typografiska kulturen har förvandlats till en elektronisk kultur, har den stramt kontrollerade intrigen förlorat i anseende som varande alltför ‘enkel’ … Avantgardistisk litteratur måste nu antingen beröva berättelserna deras intrig eller fördunkla intrigen … De är impressionistiska och bildrika varianter av de berättelser med intrig som föregick dem.”

Allt detta innebär förstås inte att boken dör, de gamla strukturerna lever kvar men de är överspelade som historiskt innovativa krafter. Under 1800-talet var det boken som hanterade dataflödet och infrastrukturen bestod av skola, universitet, bokförlag och tidningsredaktioner. Då boken förlorade sin historiska betydelse runt sekelskiftet 1900 kom flödet istället att hanteras av filmen, radion och något senare TV:n, och infrastrukturen utgjordes istället av filmbolag, radio- och TV-stationer samt telegrambyråer. När digitaliseringen inleds mot slutet av 1900-talet tas kontrollen av datan över av mediakonglomerat och informations- och hårdvaruföretag, och idag är det Google, Apple, Microsoft, Facebook och Rupert Murdochs News Corp och Fox News som hanterar informationen.

FOX_News_Channel_Stand

Vad har då detta med skolan och dess förmodade kris att göra? Om nu skolans funktion att administrera och reproducera information upphörde samtidigt med att boken förlorade sin betydelse runt 1900, innebär inte det också att skolans funktion i stort bör ha upphört vid samma tidpunkt – åtminstone den funktion den ditintills haft? Och kanske har skolan krisat i drygt 100 år, men det är först nu vi har tillräckligt med perspektiv för att kunna överblicka utvecklingen. Under merparten av 1900-talet låg makten och dess funktionalitet utanför skolans väggar: marknadskrafterna hölls på armslängds avstånd från en statligt styrd skola och rollen av kunskapsförmedlare kunde, åtminstone skenbart, upprätthållas. Idag är informationsflödet tillbaka i klassrummet, men inte som ett top-down-förhållande från regering till skoledning till lärare till elev, utan via elevernas mobiler (och i något mindre utsträckning laptops). Såväl verktygen som dess innehåll är skapat av just de strukturer som kreerar, administrerar och reproducerar dataflödet. Kunskap är makt heter det, men information är också makt och när det inte längre är skolan som styr över informationsflödet utan detta sköts via den apparat eleven har i handen så har maktbalansen förskjutits. Detta tog sin början samtidigt som Edison uppfann fonografen men det är först nu det har blivit smärtsamt tydligt. Tecknen har dock funnits där.

I 1947 års disciplinutredning framkom att de störningar som mest påverkade undervisningskvaliteten var “störande prat och där jämförliga uttryck för dålig arbetsdisciplin”. Många lärare ansåg dessutom att pratet hade ökat under senare år. Deras tolkning av fenomenet var huvudsakligen att hemmens uppfostring hade försämrats men den näst vanligaste förklaringen till problemet var radion: “Man menar, att i en del hem familjemedlemmarna av ren oföretagsamhet låter radioapparaten ständigt vara påkopplad, och att detta bidrager till att avtrubba förmågan att över huvud taget lyssna”. En ledare i Tidning för Sveriges läroverk låter meddela:

“Vanan att under kvällstimmarna tvingas slå dövörat till för radions röster, återverkar inte bara på läxläsning utan även på arbetet i skolan, där ungdomen får lätt att ‘koppla av’ lärarens röst. Resultatet kallas som bekant ouppmärksamhet.”

Marshall McLuhan skriver i The Medium is the Massage 1967:

“There is a world of difference between the modern home environment of the integrated electric information and the classroom. Today’s television child is attuned to up-to-the-minute ‘adult’ news – inflation, rioting, war, taxes, crime, bathing beauties – and is bewildered when he enters the nineteenth-century environment that still characterizes the educational establishment where information is scarce but ordered and structured by fragmented, classified patterns, subjects, and schedules. It is naturally an environment much like any factory set-up with its inventories and assembly lines.”

Tillvaron uppfattas inte av 60-talets “television child” som linjär, som inrättad efter en löpande bandprincip där den ena företeelsen naturligt följer på den andra. Tillvaron är splittrad. Redan Nietzsche påpekade att “vårt skrivredskap tar del i utformningen av våra tankar”. Mediet är inte en passiv kanal för ett meddelande, meddelandet är istället ett resultat av mediet. McLuhan: “Nothing can be further from the spirit of the new technology than ‘a place for everything and everything in its place.’” TV:ns nyhetsflöde upphäver kronologin. Orsak och konsekvens fyller inte längre någon funktion (“And now for something completely different”).

Den 24-årige Bob Dylan, en av McLuhans television children, skriver 1965:

You lose yourself, you reappear / You suddenly find you got nothing to fear / Alone you stand with nobody near / When a trembling distant voice, unclear / Startles your sleeping ears to hear / That somebody thinks they really found you

A question in your nerves is lit / Yet you know there is no answer fit / To satisfy, insure you not to quit / To keep it in your mind and not forget / That it is not he or she or them or it / That you belong to

Men han får inget gehör från den äldre generationen:

Teachers teach that knowledge waits / Can lead to hundred-dollar plates

Och hur ser verkligheten ut?

Get dressed, get blessed / Try to be a success / Please her please him, buy gifts / Don’t steal, don’t lift / Twenty years of schoolin’ / And they put you on the day shift

Skärmavbild 2016-09-03 kl. 20.18.14

Har en förtroendekris, som först nu är på väg att koka över, legat och puttrat de senaste 70 åren där man har frågat sig om skolan verkligen förmår leverera det den säger sig göra? Med en känsla att den inte är helt i takt med sin tid? Man kan skylla på föräldrarna, på radion, på serietidningar, dataspel, facebook, what have you. Men vilken betydelse har det att skolan huvudsakligen, både fysiskt och strukturellt, ser ut som den gjorde innan modernismens genombrott för drygt 100 år sedan när ideologiproduktion och reproducering av information fortfarande var dess huvuduppgift, något som sedan länge tagits över av andra institutioner?

Referenser
Dylan, Bob, It’s Alright Ma, (I’m Only Bleeding), 1965
–, Subterranean Homesick Blues, 1965
Kittler, Friedrich, Maskinskrifter, Anthropos, 2003
–, Nedskrivningssystem 1800 – 1900, Glänta produktion, 2012
Landahl, Joakim, Ljudet av auktoritet – Den tysta skolans uppgång och fall, Tidskriften Scandia, (77:1, 2011) http://www.skoloverstyrelsen.se/wp-content/uploads/2012/01/Ljudet-av-auktoritet.pdf 
McLuhan, Marshall & Quentin Fiore, The Medium is the Massage, Gingko Press, 1967
Ong, Walter J., Muntlig och skriftlig kultur – teknologiseringen av ordet, Anthropos 1999
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s