ICA tänker på dig. Dessvärre

ICA har lanserat en hälsoapp. Ju mer man rör på sig desto mer rabatt kan man få när man handlar. Och vad är problemet med det? Röra på sig är bra, och rabatt är ju trevligt. Ja, men vad får ICA ut av det? På hemsidan kan man läsa:

”Vi svenskar sitter mest i norra Europa. Men vi är också de som sportar mest. Visst är det bra att gå på gymmet, men den dagliga dosen vardagsmotion är viktigare än man kan tro. Och det vill vi på ICA uppmuntra till. Med appen ICA hälsorabatt på fickan får du mer rabatt ju mer du rör på dig, oavsett om du går eller springer. Rabatten gäller på utvalda hälsosamma varor.”

Notera det vagt formulerade ”norra Europa”. Rabatten gäller på utvalda hälsosamma varor. Närmare bestämt 5 stycken, som man kan få 25 % rabatt på, om man är flitig. På så funkar appen”-sidan framgår att man får 0,5 % rabatt per kilometer, som mest 25 % åt gången. Men rabatten är heller inte poängen. ICA lanserar ju inte en app för att man vill uppmuntra folk att röra på sig. ICA vill förstås sälja sina varor, och det framgår tydlig om man klickar sig fram till villkorssidan. Jag ber om ursäkt å ICA:s vägnar för den erbarmliga språkbehandlingen:

”Syftet med ICAs behandling av dessa personuppgifter är att använda personuppgifter för att möjliggöra riktad marknadsföring /rabatterbjudanden baserad på din rörelse samt lämna information om ICA-verksamhetens och utvalda samarbetspartners varor och tjänster. ICA Gruppen-koncernen kommer att nyttja informationen för att tillhandahålla rabatter, kundanpassa varor och tjänster, vilket även kan innebära behandling, för att utgöra underlag för marknads- och kundanalyser, affärsuppföljning samt affärs- och metodutveckling. Utöver vad som framgår av dessa villkor kommer personuppgifterna varken att säljas eller överföras till någon utanför ICA-koncernen, förutom för behandling för ICAs räkning, t ex för tryckning, distribution eller administrativa ändamål, av bolag med verksamhet såväl inom som utom EU och EES området.”

Appen är förstås till för att samla information om dig för att bättre kunna skicka riktad reklam och för att få större underlag för marknads- och kundanalyser. Detta borde vara rätt uppenbart och kan väl knappast förvåna någon. Så när bloggen Doktorn.com tycker att appen är en utmärkt idé så accepterar man antingen detta faktum och tycker det är oväsentligt, eller så är man helt enkelt så naiv som man låter: ”Vi tycker alltid initiativ som ska hindra oss från att sitta stilla är positivt och ger tummen upp till Ica som hittat ett innovativt sätt att motivera.” Eller så är man helt enkelt sponsrad. Med en länk till nedladdning av appen och en inbäddad reklamfilm.

Ok, ICA vill sälja mat och de har lökig reklam. Vad är problemet? Till Kalmar där anställda på det kommunala bolaget Kalmar Vatten åläggs att träna för att inte gå miste om framtida löneförhöjning. Krönikan i Norran den 21 mars tycker att det är en utmärkt idé (rubrik: Motion kan ge lite extra i lön) och facket gör också tummen upp. Det handlar om att gymma minst en timme i veckan vid två olika tillfällen. Närvarolistor från gymmen kommer att krävas ut, och den som hellre motionerar på egen hand kan inte tillgodoräkna sig detta. Förstås. Den träningen kan ju inte kontrolleras. Personalchefen: ”Om någon systematiskt inte tränar kan vi hålla nere lönen för den personen.” Fackligt förtroendevald för Saco: ”Vi tycker det är positivt”.

Till Storbritannien där regeringen har föreslagit att de som erhåller ersättning för att de inte kan arbeta pga övervikt eller missbruksproblem måste acceptera att gå i behandling för dessa sina problem om de inte ska förlora ersättningen, något som har ifrågasatts i en ledare i The Lancet:

”Unfortunately, diet and lifestyle interventions have restricted, often transient, benefits due to biological adaptations, that act to sustain high bodyweight. It is therefore important to ask whether requiring people to participate in weight-loss programmes, despite a high likelihood of failure, is acceptable from the point of view of an individual, provider, or society.”

Frågan är ju ideologisk. Ska arbetsgivaren eller staten eller (för Guds skull) min mataffär lägga sig i vad jag gör på min fritid eller hur jag sköter min hälsa? Det handlar inte om att uppmuntra till ett sunt leverne eller implementera något slags luddig ”hälsoprofil” – det handlar om att förvandla min hälsa från en individfråga till ett samhällsproblem där skulden fortfarande ligger hos mig. Om jag är överviktig eller om jag röker beror det på att jag har dålig karaktär och det bäst att jag omedelbart slutar upp med att röka eller vara överviktig, annars riskerar jag utebliven löneförhöjning, indragna bidrag, dyrare flygbiljetter – Forskare: ’Tjocka bör betala mer på flyget’ – och höjda försäkringspremier. Efter att ha nekat en överviktig femåring försäkring 2011 backade Folksam och införde istället en försäkring som blir 35 kr dyrare per månad för barn som har en diagnos som kan leda till framtida problem. Och sedan 2009 får rökare betala högre premier hos Skandia än ickerökare:

”Skälen till de höjda premierna är två enligt försäkringsbolaget: dels vill man sätta fokus på att hur [sic] skadlig rökning är, dels anser bolaget att det är mer rättvist att personer som löper högre risk för sjukdomar också får betala mer för sin försäkring.”

Det är mer rättvist att personer som löper högre risk för sjukdomar också får betala mer för sin försäkring. Fundera på det en stund.

John Stuart Mill frågar i sin bok Om friheten från 1859: ”Hur mycket av det mänskliga livet bör tillhöra individen och hur mycket samhället?” Han svarar: ”Över sig själv, över sin egen kropp och själ är individen suverän.” Det är en sak att uppmuntra andra till ett gott leverne, men vuxna människor måste tillerkännas rätten att själva välja vilket liv man vill leva:

”… varken någon enskild människa eller något antal människor har rätt att säga till en annan människa i mogen ålder, att hon för sitt eget bästas skull inte får lov att förfoga över sitt liv som hon själv behagar.”

Men är det inte statens sak att ta hand om sina medborgare? Att göra det yttersta för att alla ska kunna leva ett så fullgott liv som möjligt?

”Om spel eller dryckenskap eller liderlighet eller lättja eller osnygghet är lika oförenliga med ett lyckligt liv och lika stora hinder för framåtskridandet som många eller de flesta av de handlingar som förbjuds i lag, varför, kan man fråga, bör inte då lagen, så långt det är möjligt och ur samhällets synpunkt lämpligt, också söka förhindra sådant?”

Nej. Den ringa skada man kan åsamka det allmänna genom sitt ”osnygga” leverne motiverar inte det ingrepp i friheten det skulle innebära med utdömda straff eller inskränkta rättigheter:

”Men i fråga om den blott tillfälliga eller, som man skulle kunna säga, indirekta skada en person kan tillfoga samhället genom ett handlingssätt som varken kränker någon bestämd plikt mot det allmänna eller vållar någon annan än honom själv något nämnvärt ont, är olägenheten av den art att samhället har råd att överse med den för det större värdes skulle som friheten innebär. Om fullvuxna människor skall straffas för att de inte kan ta hand om sig själva, så skulle jag hellre vilja att det skedde för deras egen skull än under föregivande att man därmed ville hindra dem från att minska sina möjligheter att göra samhället tjänster, som det dock inte påstår sig ha någon rättighet att fordra av dem.”

Det är dessutom högst tvivelaktigt att lägga skulden på individen. Om det råder en fetmaepidemi eller om folk röker ihjäl sig, var ska man söka orsaken? Hos samhället självt:

”Om samhället låter någon avsevärd del av sina medlemmar växa upp till rena barn, ur stånd att påverkas av förnuftsskäl och motiv på längre sikt bär det själv skulden till följderna. Samhället är inte bara utrustat med alla de maktmedel som uppfostringsväsendet skänker, utan med det överlägsna inflytande som auktoriteten hos en gängse åsikt alltid utövar på dem som är minst i stånd att bilda sig något eget omdöme. Därtill har det stöd av de naturliga straff, som inte kan undgå att drabba dem som ådrar sig ogillande eller förakt från omgivningen. Må det då inte komma och påstå, att det jämte allt detta också skulle vara i behov av att kunna ge befallningar och tilltvinga sig lydnad i frågor som blott rör individernas personliga förhållanden och där enligt alla de principer som rätt och billighet kräver, avgörandet borde ligga hos dem som får bära följderna.”

Den som får bära följderna är individen, och det är där avgörandet måste ligga hur man vill leva sitt liv, även om ”[d]et finns många som uppfattar som en personlig oförrätt varje handlingssätt som inte faller dem i smaken och anser sig kränkta i sina heligaste känslor.”

”I sin iver att blanda sig i andras personliga angelägenheter tänker [en idealisk allmänhet] sällan på något annat än på det oerhörda i att någon djärves tänka och handla annorlunda än den själv […] De förkunnar att ett handlingssätt är riktigt, emedan det är riktigt, dvs. emedan ’vi rättänkande’ anser det vara riktigt.”

ICA:s hälsoapp kan verka oskyldig nog men den är ett symptom på en samhällstrend där den som inte tar hand om sin hälsa (och det råder inte den minsta tvekan om att det är fysisk hälsa som det handlar om, den enda som räknas) antingen ska bestraffas – med höjd försäkringspremie och dyrare flygbiljett – eller allra minst få känna av en utebliven belöning – ingen rabatt i matvarubutiken och utebliven löneförhöjning. När jag nu gladeligen låter ICA, och vissa av dem utvalda tredjepartsappar, samla in information om min ”rörelseaktivitet”, vilka garantier har jag att detta inte kan hamna hos mitt försäkringsbolag, min arbetsgivare eller hos försäkringskassan? ICA:s app hämtar sin information från iPhones aktivitetsmätare, en funktion i dess hälsoapp, som i sin tur via tredjepartsappar kan innehålla information om min hjärtrytm, mina sovmönster och, om jag själv har matat in det, min blodgrupp, mina allergier, min blodsockernivå och min kolesterolhalt. Bland annat. Vill jag dela detta med ICA? Eller för den delen med Apple? Litar jag på att appen är så säker att informationen inte kan läcka ut? Är det värt det för möjligheten att få 25 % rabatt på fem utvalda varor – om jag varit riktigt flitig – tillsammans med en massa riktad reklam?

”Så skynda dig att ladda ner appen ICA hälsorabatt! Förmodligen går du redan fler steg per dag än du tror. Nu kan du tjäna pengar på dem och samtidigt bli ännu friskare på köpet.”

Annonser

2 reaktioner till “ICA tänker på dig. Dessvärre

  1. jag fick en liten tankeställare i Paris i sommar och är nu varje gång jag handlar i en svensk mataffär lika irriterad: varför säljs det så mycket godis och skräpmat i Sverige? I Paris fick vi leta efter godis och det fanns absolut inget smågodis. Mer vin dock…
    Om Ica skulle ta bort 75% av godishyllorna och höja priset på kvarvarande godis och skräp och sänka på grönsaker och ekologiska råvaror skulle de göra en betydligt bättre insats för svenskarnas hälsa.
    Som PT vill jag förstås uppmuntra till fysisk aktivitet men att bli tvingad har aldrig varit en långsiktig lösning.
    Arbetsgivare, stat och affären kan skapa goda förutsättningar för bättre hälsa genom friskvårdstimme och friskvårdsbidrag, erbjuda hälsorådgivning och föreläsningar för de som vill. Staten kan höja skatt på socker-varor och sänka på färska grönsaker och affären kan hålla låga priser på hälsosam mat för alla.
    Övervakning och tvång ger oftast motsats reaktion och skapar istället stress och oro som försämrar hälsoeffekterna av motionen.

    Jag har dock förmånen att se många människors resultat av livsstilsförändringar med regelbunden måttlig motion, att något måste göras för många människors hälsa håller jag med om, men inte genom att bli stressad av tanke på konsekvenserna om man inte skulle fixa det!
    Vad vi äter är ett minst lika stort problem som motionen!
    Min dröm är att gå in på Ica och det finns inget som innehåller E-ämnen, stabiliseringsmedel, socker eller sötningsmedel. Det vore nice!

    1. Absolut, jag har inget emot att man uppmuntrar en hälsosam livsstil eller möjliggör en sådan. Och om ICA och andra butiker verkligen värnade om vår hälsa skulle de ju göra precis det du föreslår. Med det ligger inte i deras intresse. Deras enda mål är att tjäna pengar, och det är också det enda syftet med deras app – att samla information om användarna som sedan kan användas för effektivare reklam. Jag har egentligen inget problem med det, om de hade varit ärliga med sina avsikter och inte låtsat att de brydde sig om hur vi mår.

      På samma sätt är arbetsgivarens mål att tjäna pengar, och skälet att vi får gymkort är att sjuka arbetare är dyra arbetare. Hade dålig kondis, trasiga ryggar och övervikt inte kostat arbetsgivaren ett öre hade vi heller inte sett röken av några gymkort eller fått några friskvårdstimmar, det är jag övertygad om. Och det är heller inget jag hade haft några synpunkter på om de bara varit ärliga och inte mörkat avsikterna bakom formuleringar om att de värnar om vår hälsa.

      Företagen verkar i ett kapitalistiskt system och de har ett existensberättigande så länge som de tjänar pengar, och de kommer inte göra något som de i slutändan inte tjänar på. Livsmedel utan tillsatser kommer inte försvinna så länge det är kostnadseffektivt. Och att staten skulle gå in och driva igenom några större förändringar är inte heller aktuellt så länge det övergripande målet är ständig tillväxt. Och om man dessutom kan lägga ansvaret för livsstilsjukdomarna på individen kan man också kräva att individen ska betala för att man ligger samhället till last. Det känns ju sådär. /Mathias

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s