En var sin egen fångvaktare

Den engelske 1700-talsfilosofen Jeremy Benthams ”Panoptikon” var en design för ett nytt slags fängelse, en rund byggnad med ett kontrolltorn i mitten varifrån de olika cellerna hela tiden kan övervakas. Fångarna kan emellertid inte se in i kontrolltornet så de vet aldrig om och när de är övervakade (det är fysiskt omöjligt att övervaka alla fångar hela tiden) – de vet endast att de när som helst kan vara övervakade:

” I flatter myself there can now be little doubt of the plan’s possessing the fundamental advantages I have been attributing to it: I mean, the apparent omnipresence of the inspector ” (Panopticon; or the Inspection House, s. 12)

Presidio-modelo2
Click image for info

Tanken var att fångarna alltid skulle agera som om de var övervakade, även om de inte var det. Det skulle leda till mer lätthanterliga interner och när sedan panoptikonkonceptet sprider sig till andra institutioner, vilket var Benthams tanke – vårdinrättningar, skolor m.m. – kommer det att revolutionera det mänskliga beteendet.

Vad hände med Benthams idé? I sin fysiska form realiserades den inte i någon vidare utsträckning, men vilket slags panoptikon (pan opticon = observera allt) lever vi inte i idag när i princip all nät- och telekommunikation kan övervakas när som helst. Edward Snowden visade med sina avslöjanden att inget (icke-fysiskt) kommunikationsområde står fritt från säkerhetstjänsternas insamling. Mejl, telefonsamtal, sms, chattar, facebookmeddelanden, webcam-filmer: mottot är ”collect it all”. Nu när vi vet att vi kan vara övervakade när som helst, även om de flesta av oss inte är det den största delen av tiden, hur revolutionerar det vårt beteende?

Michel Foucault skriver i Övervakning och straff: fängelsets födelse att allomfattande övervakning får oss att internalisera övervakaren. Om man tror att man är övervakad gör man vad man tror förväntas av en:

”Den som ingår i ett synlighetsfält och som vet det, axlar maktens tvång och låter det spontant gå ut över sig själv; han upptar i sig en maktrelation, inom vilken han åtar sig båda rollerna; han blir principen för sitt eget underkuvande.”

Man blir sin egen övervakare. Man skapar sin egen inre polis som håller en i schack och ser till att man undviker att göra sådant som skulle kunna närma sig det otillåtnas gräns. Man begränsar sin egen rörelsefrihet, man gör sitt eget rum mindre än det annars skulle behöva vara.

Iphone
Din iphone registrerar var du är. Funktionen är ironiskt nog placerad under ”integritetsskydd”.

Foucault igen: ”Panopticon fungerar som en sorts maktlaboratorium. Tack vare dess observationsmekanismer blir makten effektivare och förmår tränga djupare ner i människornas beteende; ett ökat vetande uppstår varje gång makten gör framsteg och upptäcker nya föremål att känna till inom alla de områden där makten utövas.”

Samtidigt skapar systemet en illusion av frihet: tvånget att lyda internaliseras i individen och behovet av yttre tvång minskar. Kontroll utövas samtidigt som vi upplever oss vara fria. Welcome to the 21st century.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s