Jag gör en liten avstickare in i litteraturkritiken, men när ingen annan verkar ha gjort kopplingen mellan Boyes ”Ja visst gör det ont” och Samjatins sovjetiska dystopi får väl jag göra det.
Man har lärt sig den utantill i skolan (om man är född innan 1970). Man har lyssnat på Berndt Egerbladhs tonsättning.
Man har tänkt på videkvistar och regndroppar. Man har übersentimentaliserat.
När kopplingen man borde ha gjort kanske snarare är den här:
För vad är det dikten egentligen säger? Helt klart någonting mer än man kan tro vid en första anblick, men inget som inte en närläsning kan plocka fram. (Klicka på länken nedan för att komma till själva analysen.)
