En ny skola eller mer av samma del 2

Redan 1967 konstaterade Marshall McLuhan i sin bok ”The Medium is the Massage” att ”there is a world of difference between the modern home environment of integrated electric information and the classroom”. Även om förutsättningarna ändrats något de senaste 45 åren är analysen fortfarande i stort sett giltig. Datorer och/eller läsplattor finns tillgängliga i de flesta skolor men de används i huvudsak som uppslagsböcker och skrivredskap och undervisningens förutsättningar har egentligen inte förändrats. Idag lever vi i en delningskultur i högre grad än en där det skapande geniet sätts i högsätet. Ändå är det fortfarande tabu att snegla på varandra, arbeten ska helst produceras och bedömas individuellt och trots att ämnesplaner framhåller vikten av arbetsprocess och källkritik ska standardiserade prov utföras under en begränsad tid utan hjälpmedel och definitivt utan att man diskuterar med varandra. Samarbete definieras fortfarande som fusk.

Idag har vi tack vare våra smarta mobiler ett friare förhållningssätt både till tid och till fysiska möten. Jag kan lätt meddela att jag blir sen och mötet kan starta med mitt deltagande även om jag sitter på bussen. Jag kan skicka över mina anteckningar så ingen behöver bli lidande av att jag inte kommer i tid. Kanske måste jag inte dyka upp över huvud taget. Detta behöver inte innebära något problem så länge alla är överens om förutsättningarna. I skolan däremot kan man lätt få intrycket att det är viktigare att vara på plats än att faktiskt utföra sina arbetsuppgifter. Naturligtvis behövs strukturer, men måste strukturen innebära att du får ett schema i handen som rutar in din dag i 60-minuterspass och som talar om för dig var och när du ska infinna dig för att få närvaron avprickad, varje vecka resten av läsåret? Eller är detta också en rest av ett system vars syfte var att inpränta vikten av disciplin och vars huvudsakliga uppgift var att lära eleverna att följa instruktioner och lyda order? Det borde inte vara alltför svårt att föreställa sig ett system som är bättre i samklang med tiden, något som inte heller motsägs av skolans läroplan. Tvärtom uppmuntrar den till individanpassade undervisningsformer utifrån elevens behov och förutsättningar. Det finns, som läroplanen helt korrekt påpekar, olika sätt att nå målen.

Läroplaner och ämnesplaner säger en sak. Skolans traditionella struktur säger en annan. Den människa som styrdokumenten uppmanar oss att fostra är innovativ, företagsam och entreprenöriell. Hon tar ansvar för sitt eget lärande, utvärderar sina behov och ser sig själv som en naturlig och viktig del av samhällsgemenskapen. Skolans traditionella struktur däremot är alltför ofta likriktande och ser inte med blidhet på den som tar egna initiativ och försöker spränga ramarna. Vissa skolor och lärare är bättre än andra på att trots detta få till en väl fungerande undervisning men alla arbetar i uppförsbacke, inte minst på grund av direktiv från regering och utbildningsdepartement. Utspel om mobilförbud i klassrummet, fler nationella prov, mer läxor, tidigare betyg och mer katederundervisning är säkert välmenande men missriktade försök att få ett obsolet system att fungera bättre när det enda rimliga borde vara en öppenhet för ett bättre fungerande system. Och frågan kvarstår: hur skulle detta system se ut? (Under tiden du funderar på det, ta en titt på McLuhan anno 1965).

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s